Dagarna springer förbi

Imorgon blir M 3 veckor...
Vart tar tiden vägen?

Av dessa 3 har vi roat oss på BB och varit inlagda på astrid lindgrens barnsjukhus.
M har problem med UVI och ultraljudet visade lite vajsing på ena njuren och flödet till blåsan. (Eventuellt iaf)
Förra måndagen tyckte jag att hon var varm. Tempade henne till 38,4 och tja gjorde inte så mycket mer. Hon käkade och duttade som vanligt. Skickade en fråga till vårdguiden om när man ska oroa sig osv.. Tog 10 minuter så ringde dom upp och skickade oss till barnakuten. Jahapp pyttisar å feber = barnakuten Sedär ja
När vi kom dit så skulle hon vägas, jag skämtade och sa "kom nu så kissar vi ner hela vågen" och kapp det gjorde hon, massor. Näe säger han, vi ska ju få ett urinprov.. Klantarslet säger det EFTER hon har kissat. Kommit med en mugg innan jag tog av blöjan kanske kunde ha varit nått.
Sen blev det på med blöja å sitta å vänta. Fördelen med att komma med en pyttis är att man gräddfilar sin på akuten. Väntrummet och korridoren var fulla med in kom vi ändå nästan först.

Väl inne togs det lite blodprover och sen säger dom att dom ska urinprov.. Jaha där satt vi i 3 timmar med en mugg stirrandes på hennes rumpa... Efter mycket om och men så kom jag på att jag kunde blåsa henne kall på magen. 3 sekunder senare hade vi ett urinprov.. SEEEEEEEEGER:...
Provet visade på bacillusker å läkaren låter meddela att dom vill ha ett till prov och vi får en halvtimme på oss för att få lite kiss i muggen annars kommer dom med stoooora nålen å sticker genom buken.. HELL NO muttrade vi å 3 sekunder senare hade vi lite till i muggen. Blåsa var bra. :D

Under tiden hade dom försökt sticka en infart på henne.. Fy vad hon skrek, å skrek å skrek. Å dom grävde å grävde å grävde i den där stackars armen. :( Då rullade mammas tårar, mina ådror krampade av värk bara av att titta på hennes kämpande. Ådrorna sprack hela tiden, hon verkar ha ärvt mina bråkiga kärl. :(
Efter dom gjort dom försöken dom är tvugna fick dom äntligen ringa ner narkosläkaren. Det tog narkosen 1 timme att sätta en infart. Tillslut fick dom till en i huvudet på henne och antibiotika kunde ges och vi blev inlagda på infektionsavdelning (Q80) och P och E åkte hem kl 01:30.
Vi fick åka hem redan på onsdagen som t ur var för då var jag så trött å lss på att sitta där i sängen å glo. Infektionsavd innebär att man inte bör lämna rummet eftersom det bor en del smittsamma patienter där också.

Annars så är det bara bra..
M har sen förra onsdagen gått upp 500 gr.. *haha* jag tyckte at hon ammade tokmycket, men halvt kilo på 7 dagar är massor.. ja ja är det inte bara bajs som hon producerar..*fnissar*

Annars så är M så skön att ha å göra med, när inte magen tjorvar mest pga pencillinet..
Fast det märks att det är en tvåa. För manär så mycket lugnare och istället för att sitta å stirra på det där sovande knyttet så sovar man själv.
M är väldans duktig å sover i sin egen säng hela nätterna, och kan till och med somna själv i sängen på natten. På morgonen så börjar stora kinket och då kan vi få sova bredvid mamma å mysa en timmer eller två. (ja mamma sover och M spanar och halvsover)

Hon har inga större krav på sin tillvaro än. Torrt i baken (å jäklar vad det går åt blöjor å våtservetter) lite gos och mys, en tutte eller två (visserligen konstant i bland) och sova. Är man ut så sover hon nästan hela tiden. Flaska är inget problem, så orkar jag int hala fram tutten så mumsar hn glatt lit rsättning istället.
Fixa till blickn kom redan dag tre och vi börjar kunna skymta tndenser till riktiga leenden. Hon har kvar allt itt mörka hår och drar 62 i kläder.

Vårat lilla solsken