Mira 25/2 -11

Så har hon kommit..


Mira 5230 gram och 57 lång, 25 feb kl 22:31

Förlossningen avlöpte väl inte lika smidigt som med E, men så vägde hon ju en "smula" mer också. Nu förstår jag varför jag inte kunde böja mig framåt utan att det tog imot både uppe och nere.. *lol*

Fick förvärkar kl 01:30 natten till fredag... Inget direkt som jag la någon större notis om, därimot gjorde dom att jag inte kunde sova så jag satt i soffan å häckade (dom blev kraftiga när jag låg på sidan , å jag kunde bara ligga på sidan.. trist läge) Framåt lunch så började det bli jobbigt. Förbereder A på att det kan vara så att barnvakt kan behövas (vi hade skojat om att fredagen är perfekt bla bla). Klockar lite värkar å funderar på hur man ska lägga upp strategin..
Ringer tillslut KS.. Som låter meddela att det är FULLT tvärfullt överallt. Säger att jag inte behöver åka in pronto men jag måste ultraljudas för att bekräfta en sista gång att hon ligger rätt.
Efter lite bök så får jag tillslut åka upp till min barnmorska på MVC för ett UL.. HOn var inte helt överlycklig för att jag kom dit med värkarna rullandes.. Hon blev väldigt nervös faktiskt (hua för att ha haft henne på förlossningen)
Vi konstaterade att hon låg rätt. Lyckades efter mycket om och med övertala henne att kolla om jag öppnade mig nått.. Då gick slemproppen..*haha* Kan tillägga att min BM försökte tvinga mi till förlossningen oavsett om det fanns plats eller inte..

Surnade till och åkte hem. Jag behövde äta, sova lite, få över A och få plats på en förlossning..
Blev hemma i kanske 3½ timme innan det blev dags att ta sitt pick å pack å åka in.
Väl inne så fick vi faktiskt en förlossningsal (dom hade så fullt att vi annars hade fått ett undersökningsrum där man kan förlösa) Var som traditionen bjuder öppen 10 när jag kom in ( inte särskilt jobbigt att öppna 10) men hon låg höööögt upp över bäckenet och vägrade komma ner.

Efter en stund å en undersökning som resulterade i att vattnet gick (hon råkade peta hål på hinnorna när hon kände efter en kant) så ökade värkarna och det blev ganska jobbigt ett tag, men hon ville inte sjunka ner och då inget huvud fanns så gick jag tillbaka till att vara öppen 8 istället för 10 (grrrrrrrr).
Min kropp började segna ihop och ville inte riktigt vara med mer så värkstimulerande sattes in och jag la mig på sidan.. Hujedamig.. Då dundrade värkarna på med full kraft och tätt, vissa kom med någon minuts mellanrum bara och jag började fundera på om man kunde strypa någon med droppslangarna.. Trots detta så ville hon inte åka ner, men jag var öppen helt.
Jaha ja.. Foglossningen visade sitt fula tryne och jag började få förjäkla ont i ryggen och i höfterna av all värk och ligga på rygg eller sida.

Det blev skiftbyte i personalstyrkan och nu blev det fart.. Hon masade upp mig å tvingade mig att kissa (ja tvinga å tvinga, jag var kissnödig) å sen höjde dom droppstyrkan. Tog inte många minuter så var hon nere och det var bråttom upp i sängen igen. Tyvärr så gav då ryggen upp helt. När krystvärkarna kom så skar ryggen så hårt att jag inte kunde krysta.. Behöver jag tillägga att jag då var så trött på eländet att jag bara ville lägga mig på golvet å dööööden dö. Man vill klämma i, men ryggen gör det totalt omöjligt.. Fy fan säger jag bara.. Då höjde dom droppet ännu mer å tillslut så lyckades krystvärkarna köra över ryggsmärtan så pass att jag kunde kläma i. Så skönt att aktivt få göra nått..
Fast när jag ville klämma så muttrades det rejält om att jag inte fick.. Herregu vad vidrigt, huvudet halvvägs ute och jag skulle invänta nästa värk (som dom fick höja droppet rejält för att få fram).... Värsta jag varit med om.. Den fruktansvärda smärtan...
Efter en stund så fick jag klämma i igen å då var jag lack... Så ut kom det ett huvud.
Minns så väl att jag med E klämde ut huvudet å sen sa det mer eller mindre "plopp" så kom kroppen ut ganska så enkelt.. Inte riktigt fallet denna gången.. Fick ta i från tja vart man nu gräver denna styrka för att få ut hela ungen.. Men ut kom hon. Sprack väldigt lite, så jag syddes inte, fast dom på efterbesöket tyckte att jag kanske borde haft ett stygn eller två. Att jag inte fick dom beror på att jag innan sagt att NÄ inga styng om det inte är absolut nödvändigt.

Så från det jag kom in tills hon var ute tog det en och en halv evighet (6 timmar) och med facit i handen hade jag nog velat ha någon form av smärtlindring. Men det vet man ju inte innan att man ska få ut en 5 kg klump och att foglossningen ska spöka rejält. Men men jag överlevde det också.
Vi fick spendera natten kvar på förlossningen i ett rum med en annan mamma (P fick åka hem) och blodsockret togs i tid å otid på M. (stora barn får lätt blodsockerfall som är farligt som attans för dom) så det mätes och hon ammades och fick tillägg av och till. På lördagen så kom P tillbaka och efter mycket om och men fick vi plats på C13. Som visade sig vara ett familjerum (på fredagen hade dom sagt att vi inte skulle få något rum där P kunde stanna eftersom det var andra barnet) Så vi grubblade lite å sen ringde vi bästaste bästaste A och frågade om hon kunde ha E en natt till så P fick vara kvar på BB med oss. Å det gick bra

( Tack sötaste A, vet att vi sagt det förut men det tåls fanimej att upprepas. Tack sötaste för att vi fick den möjligheten att få vara kvar tillsammans på BB. Att du tog E hela helgen är värt så enormt mycket för oss! Tack)

Väl uppe på BB så var personalen lite trevligare att ha å göra med (jag visste att min mjölk rinner till bra och hon höll sockervärden bra ändå envisades dom på förlossningen med att tratta i henne tillägg hela tiden. Å tjata gärnet om att hon skulle ammas. Att amma en unge som inte är hungrig är ganska omöjigt faktiskt. Hon var nöjd ändå och höll nivåerna ändå skulle hon stödmatas. Uppe på BB så var det helt andra toner, vi fick faktiskt bestämma själva hur vi ville göra för sockret gick ju att mäta under tiden, och om man inte får chansen att testa om amningen fungerar, hur fan ska man då veta att det fungerar? Det konstaterades ganska snabbt att det fungerade fint att hålla sockret i schack på imin mjölk, men på natten så valde jag själv att ge henne lite stöd då min lilla bus är glupsk som attans å äter konstant på natten. Ingen mening med att försöka amma var 15e minut, har ju inte hunnit runnit till tillräckligt för att mätta en liten sumo. *haha*

Kör fortfarande på lite ersättning på natten för att mina boobs ska få vila lite, härdningsperioden är inte skön alls. *hurrrr*

Annars så är allt bra. Hon har gått upp 50 sen i söndags, sover hela dagarna knorrar, äter och tittar hela nätterna. Så just nu är jag otroligt tacksam över att P är hemma och E på dagis så jag kan vila lite på dagen istället.

E tycker att livet blivit lite konstigt sen bäbis kom hit och efter att ha varit sjuk så länge så suger dagis dom krafterna hon har, men hon är ganska nöjd ändå. Klappar å duttar med M, men man får passa henne rejält för hon kan hux flux nypa eller slå M ganska hårt. Men hon låter henne vara annars.. Vi valde att inte göra någon stor affär av att M har kommit, lite som atthon alltid varit här och det verkar fungera på henne.

Nu ska jag ta å byta en bajsblöja och sedan se på när M vaknar och känna hur jag själv blir pisstrött å kommer räkna minuterna till kl 5 när hon somnar för "natten" och jag får sova själv.

//Pf... numera tvåbarnsmor, mjölkläckandes och pisstrött